Urantiaboken

Kapitel 120

Mikaels utgivning på Urantia

120:0.1 (1323.1) FÖRORDNAD av Gabriel att övervaka den reviderade framställningen av det liv som Mikael levde på Urantia i en dödligs lekamen, är jag, Melkisedek-ledaren för den uppenbarelsekommission som har anförtrotts denna uppgift, befullmäktigad att framföra denna redogörelse för vissa händelser som inträffade omedelbart innan Skaparsonen anlände till Urantia för att träda in i den avslutande fasen i sin utgivningserfarenhet i universum. Att leva sådana identiska liv som han ålägger de intelligenta varelser som han själv har skapat, att sålunda utge sig i gestalt av sina olika klasser av skapade varelser, är en del av det pris som varje Skaparson måste betala för den fullständiga och suprema överhögheten i det universum av ting och varelser som han själv har gjort.

120:0.2 (1323.2) Före de händelser som jag inom kort skall beskriva hade Mikael av Nebadon sex gånger utgivit sig i gestalt av intelligenta varelser hörande till sex olika klasser i hans mångfaldiga skapelse. Sedan förberedde han sig för att nedstiga till Urantia i gestalt av en dödligs lekamen — den lägsta klassen av hans intelligenta viljevarelser — och att som en sådan människa i den materiella världen utföra den sista akten i dramat om att förvärva överhöghet i universumet i enlighet med de mandat som hade givits av de gudomliga Paradishärskarna över universernas universum.

120:0.3 (1323.3) Under loppet av var och en av dessa föregående utgivningar förvärvade Mikael inte endast finit erfarenhet av en av sina skapade varelsers grupper, utan han förskaffade sig också en väsentlig erfarenhet av samarbete med Paradiset, vilket i och för sig ytterligare bidrog till att bygga upp hans ställning som härskare i det universum han själv hade skapat. När som helst under lokaluniversumets hela förflutna kunde Mikael i egenskap av Skaparson ha hävdat personlig suveränitet och kunde som Skaparson ha styrt sitt universum efter eget gottfinnande. I så fall skulle Immanuel och de associerade Paradissönerna ha tagit farväl av universumet. Mikael ville dock inte härska över Nebadon enbart i sin egen isolerade rätt, som en Skaparson. Han ville genom verklig erfarenhet av ett samarbetsförhållande underställt Paradistreenigheten stiga till den höga nivå av universumstatus som skulle göra honom kvalificerad att härska över sitt universum och administrera dess angelägenheter med den insiktens fulländning och den visdom i utförandet som en gång kommer att känneteckna den Suprema Varelsens ädla styre. Han strävade inte efter att som Skaparson bedriva ett fulländat styre, utan att som en personifikation av den Suprema Varelsens universumvisdom och gudomliga erfarenhet förverkliga en suprem administration.

120:0.4 (1324.1) Mikael hade därför ett tvåfaldigt syfte då han företog dessa sju utgivningar till de olika klasserna av sina universumvarelser. För det första fullbordade han den behövliga erfarenheten av att förstå de skapade varelserna vilken krävs av alla Skaparsöner innan de övertar den fullständiga överhögheten. En Skaparson kan närsomhelst härska i sitt universum enligt sin egen rätt, men han kan härska som Paradistreenighetens suprema representant först sedan han har genomgått de sju utgivningarna i gestalt av de skapade varelserna i universum. För det andra eftersträvade han rätten till den Paradistreenighetens maximala maktbefogenhet som kan utövas vid direkt och personlig administration av ett lokaluniversum. I enlighet därmed underordnade sig Mikael frivilligt vid var och en av sina universumutgivningar, med framgång och erkännande, den varierat beskaffade viljan hos de olika associationerna av Paradistreenighetens personer. Det betyder att han vid den första utgivningen var underställd Faderns, Sonens och Andens kombinerade vilja, vid den andra utgivningen Faderns och Sonens vilja, vid den tredje utgivningen Faderns och Andens vilja, vid den fjärde utgivningen Sonens och Andens vilja, vid den femte utgivningen den Oändlige Andens vilja, vid den sjätte utgivningen den Evige Sonens vilja, och under den sjunde och sista utgivningen på Urantia var han underställd den Universelle Faderns vilja.

120:0.5 (1324.2) Mikael förenar således i sin personliga överhöghet den gudomliga viljan hos de universella Skaparnas sjufaldiga faser med den förståelsefulla erfarenheten av de skapade varelserna i hans lokaluniversum. Sålunda har hans administration kommit att representera största möjliga makt och auktoritet utan att vara förenad med någon egenmäktig maktutövning. Hans makt är obegränsad, ty den härleds från erfarenheten av samverkan med Paradisgudomarna; hans auktoritet är obestridlig emedan den förvärvades genom verklig erfarenhet i de skapade universumvarelsernas gestalt; hans suveränitet är suprem emedan den på en och samma gång är ett uttryck för det sjufaldiga synsättet hos Paradisgudomen och de skapades synsätt som återspeglar tid och rymd.

120:0.6 (1324.3) Sedan Mikael hade bestämt tiden för sin sista utgivning och utvalt den planet där denna ovanliga händelse skulle äga rum höll han tillsammans med Gabriel den vanliga konferensen före utgivningen och inställde sig sedan hos sin äldre broder och rådgivare, Immanuel från Paradiset. Alla de befogenheter som gällde universumets administration och som inte tidigare hade överförts till Gabriel anförtrodde Mikael nu i Immanuels händer. Kort före Mikaels avfärd för att inkarnera på Urantia, fortskred Immanuel vid accepterandet av universumets omvårdnad under tiden för Mikaels utgivning på Urantia, till att ge de råd för utgivningen vilka skulle tjäna som inkarnationsvägledning för Mikael när han snart skulle växa upp som dödlig på Urantia.

120:0.7 (1324.4) I detta sammanhang bör man dra sig till minnes att Mikael hade valt att verkställa denna utgivning i en dödligs lekamen och underställd Paradisfaderns vilja. Skaparsonen behövde inte instruktioner av någon för att genomföra denna inkarnation enbart i syfte att nå överhögheten i universumet, men han hade förbundit sig till ett program som avsåg att uppenbara den Supreme, vilket medförde ett fungerande i samverkan med Paradisgudomarnas olikartade vilja. Sålunda skulle hans suveränitet, efter att slutligen och personligen ha förvärvat den, komma att verkligen innefatta hela den sjufaldiga viljan hos Gudomen, så som denna vilja kulminerar i den Supreme. Han hade därför sex gånger tidigare blivit instruerad av de personliga representanterna för de olika Paradisgudomarna och föreningarna dem emellan. Nu instruerades han av Dagarnas Förenande, som var Paradistreenighetens ambassadör i lokaluniversumet Nebadon och som handlade på uppdrag av den Universelle Fadern.

120:0.8 (1325.1) Omedelbara fördelar och väldiga kompensationer blev resultatet av villigheten hos denne mäktige Skaparson att än en gång frivilligt underställa sig Paradisgudomarnas vilja, denna gång den Universelle Faderns vilja. Med detta beslut att åstadkomma ett sådant associativt underordnande skulle Mikael i denna inkarnation komma att erfara inte endast den dödliga människans natur utan även viljan hos Paradisfadern till alla. Vidare kunde han ge sig in i denna unika utgivning fullt förvissad om, inte endast att Immanuel utövade Paradisfaderns hela auktoritet vid administrationen av hans universum i hans frånvaro under utgivningen på Urantia, utan även med den lugnande vetskapen att Dagarnas Forna i superuniversumet hade utfärdat ett påbud som garanterade säkerheten för hans rike under hela utgivningsperioden.

120:0.9 (1325.2) Detta var bakgrunden till den betydelsefulla dagen då Immanuel presenterade det sjunde utgivningsförordnandet. Från detta Immanuels förordnande, som han före utgivningen gav universumets härskare som senare blev Jesus från Nasaret (Kristus Mikael) på Urantia, har jag tillåtelse att framföra följande utdrag:

1. Det sjunde utgivningsuppdraget

120:1.1 (1325.3) ”Min Skaparbroder, jag står i begrepp att bevittna din sjunde och sista universumutgivning. Högst troget och fulländat har du utfört de sex tidigare uppdragen, och jag hyser ingen annan tanke än att du kommer att vara lika segerrik vid denna sista utgivning för att förvärva suveränitet. Hittills har du framträtt på dina utgivningssfärer som en fullt utvecklad varelse av den klass du har utvalt. Nu står du i begrepp att framträda på Urantia, denna av dig utvalda förvirrade och störda planet, inte som en fullt utvecklad dödlig utan som ett hjälplöst litet barn. Detta, min broder, kommer att vara en ny och oprövad erfarenhet för dig. Du står inför betalningen av utgivningens fulla pris och erfarenheten av den fullständiga upplysningen om en Skapares inkarnation i en skapads gestalt.

120:1.2 (1325.4) ”Under alla dina tidigare utgivningar har du frivilligt valt att underställa dig viljan hos de tre Paradisgudomarna och de gudomliga föreningarna dem emellan. Av de sju faserna i den Supremes vilja har du under dina tidigare utgivningar varit underställd alla andra än Paradisfaderns personliga vilja. När du nu har valt att helt underställa dig din Faders vilja under hela din sjunde utgivning övertar jag, som vår Faders personliga representant, den obegränsade jurisdiktionen över ditt universum under tiden för din inkarnation.

120:1.3 (1325.5) ”Då du går in i din utgivning på Urantia har du frivilligt avstått från allt utomplanetariskt stöd och sådan speciell hjälp som vem som helst av dina skapade varelser vore redo att ge dig. Så som dina skapade söner i Nebadon är helt beroende av dig för att tryggt kunna genomleva sina livsskeden i universumet, så måste du nu helt och oreserverat bli beroende av din Paradisfader för att tryggt kunna genomleva de oavslöjade svårigheterna i ditt förestående livsskede som dödlig. Och när du har avslutat denna utgivningserfarenhet kommer du sannerligen att känna den fulla meningen med och den rika betydelsen av den trostillit som du så ofelbart fordrar att alla dina skapade varelser skall behärska som en del av sitt nära förhållande till dig, deras Skapare och Fader i lokaluniversumet.

120:1.4 (1326.1) ”Under hela din utgivning på Urantia behöver du bekymra dig blott över en enda sak, nämligen att du har en obruten gemenskap med din Paradisfader. Genom fulländningen i ett sådant förhållande får världen för din utgivning, rentav hela det universum som du har skapat, se en ny och mer förståelig uppenbarelse av din Fader och min Fader, allas Universelle Fader. Du behöver således endast bekymra dig över ditt personliga liv på Urantia. Jag kommer att fullständigt och effektivt ansvara för ditt universums säkerhet och obrutna administration från den stund då du frivilligt avstår från din makt tills du återvänder till oss som Universumhärskare, bekräftad av Paradiset, och från min hand återfår, icke en ställföreträdares maktbefogenhet som du nu överlåter till mig, utan den suprema makten och jurisdiktionen över ditt universum.

120:1.5 (1326.2) ”Och för att du med säkerhet må veta att jag är bemyndigad att göra allt vad jag nu lovar (väl vetande att jag är hela Paradisets garanti för att mitt ord troget förverkligas), meddelar jag dig att en order, som förhindrar uppkomsten av all andlig fara under hela perioden för din frivilliga utgivning, har just kommit från Dagarnas Forna i Uversa. Från den stund då du ger upp medvetandet vid början av din inkarnation som dödlig tills du återvänder till oss som suprem och oinskränkt härskare över detta universum som du själv har skapat och organiserat kan ingenting av allvarlig betydelse inträffa i hela Nebadon. Under detta inkarnationens mellanskede har jag i min hand Dagarnas Fornas mandat, som ovillkorligen beordrar ögonblickligt och automatiskt utplånande av varje varelse som gör sig skyldig till uppror eller dristar sig till att uppvigla till resning i universumet Nebadon medan du är frånvarande under denna utgivning. Min broder, med hänsyn till den från Paradiset givna myndighet, som naturligt hör till min närvaro och som vidgats av det juridiska mandatet från Uversa, kommer ditt universum och alla dess lojala varelser att vara trygga under din utgivning. Du kan gå in i ditt uppdrag med blott en enda tanke — att till de intelligenta varelserna i ditt universum ge en förhöjd uppenbarelse av vår Fader.

120:1.6 (1326.3) ”Såsom vid alla dina tidigare utgivningar vill jag påminna dig om att jag tar emot dina maktbefogenheter i universumet i egenskap av din broder och förtrogne. Jag utövar all myndighet och brukar all makt i ditt namn. Jag fungerar så som vår Paradisfader skulle fungera och i enlighet med din uttryckliga anmodan att verka på detta sätt i ditt ställe. Och med beaktande av detta faktum är all denna delegerade myndighet din att utöva närhelst du finner det lämpligt att begära dess återställande. Din utgivning är från början till slut helt frivillig. Som dödlig inkarnerad i världen är du inte utrustad med himmelska förmögenheter, men all makt som du har avstått från kan du återta närhelst du vill återförse dig med universumets laga makt. Om du skulle besluta dig för att återinsätta dig själv till makt och myndighet, minns då att det sker enbart av personliga orsaker, ty jag är den levande och suprema säkerhet vars närvaro och löfte garanterar den trygga administrationen av ditt universum i enlighet med din Faders vilja. Något uppror, som tre gånger har förekommit i Nebadon, kan inte inträffa medan du är borta från Salvington under denna utgivning. Dagarnas Forna har gett order om att uppror i Nebadon under perioden för din utgivning på Urantia skall förses med ett automatiskt frö till sin egen förintelse.

120:1.7 (1326.4) ”Under den tid du är borta på denna sista och ovanliga utgivning förbinder jag mig att (med Gabriels samarbete) troget administrera ditt universum. Då jag nu förordnar dig att utföra detta gudomliga uppenbarelseuppdrag och att genomgå denna erfarenhet av fulländad mänsklig förståelse, handlar jag för min Faders och din Faders del och erbjuder dig följande råd, som bör vägleda dig då du lever ditt jordiska liv och blir allt mer medveten om det gudomliga uppdrag som är förknippat med din fortsatta vistelse i köttslig gestalt.

2. Begränsningarna beträffande utgivningen

120:2.1 (1327.1) ”1. Enligt vedertaget bruk och i överensstämmelse med Sonaringtons teknik — i enlighet med de bestämmelser som den Evige Sonen i Paradiset har givit — har jag på alla sätt ordnat med ditt omedelbara inträde i denna utgivning som dödlig i harmoni med de planer som du själv har utarbetat och som Gabriel lämnat i min vård. Du kommer att växa upp på Urantia som ett barn av den världen, fullfölja din mänskliga utbildning — hela tiden underställd din Paradisfaders vilja — leva ditt liv på Urantia så som du har bestämt, avsluta din planetariska vistelse och förbereda dig för uppstigning till din Fader för att av honom ta emot den suprema överhögheten i ditt universum.

120:2.2 (1327.2) ”2. Förutom ditt uppdrag på jorden och din uppenbarelse för universum, men förbunden med bägge, råder jag att du åtar dig — efter det att du är tillräckligt medveten om din gudomliga identitet — den extra uppgiften att tekniskt avsluta Lucifers uppror i systemet Satania, och att du gör allt detta som Människoson; sålunda föreslår jag att du, som en världens dödlig varelse, som i svaghet har blivit mäktig genom trosunderkastelse till din Faders vilja, nådigt utför allt det som du vid upprepade tillfällen har avböjt att egenmäktigt åstadkomma med kraft och makt när du var i besittning därav vid tiden då det syndfulla och oberättigade upproret bröt ut. Jag skulle anse det vara passande kulmen för din utgivning som dödlig om du återvände till oss som Människoson, Urantias Planetprins, samt som Gudsson, ditt universums supreme härskare. Som en dödlig människa, den lägsta typen av intelligenta varelser i Nebadon, möt och döm Caligastias och Lucifers hädiska anspråksfullhet, och gör, i den ringa ställning som du påtagit dig, för evigt slut på de skamliga förvrängningar som dessa fallna ljusets barn företräder. Då du ståndaktigt vägrat att misskreditera dessa rebeller genom att utöva dina skaparrättigheter, vore det nu lämpligt att du i gestalten av din skapelses lägsta varelse skulle rycka herraväldet ur händerna på dessa fallna Söner; och så skulle hela ditt lokaluniversum med i all ärlighet klart och för evigt inse det rättvisa i att du i rollen som köttslig dödlig gjorde det som barmhärtigheten bjöd dig att inte göra med egenmäktig maktbefogenhet. Och sedan du sålunda genom din utgivning har öppnat möjligheten till den Supremes överhöghet i Nebadon, har du i själva verket slutfört de oavgjorda ärendena från alla föregående revolter trots det längre eller kortare dröjsmål som själva förverkligandet av denna bragd innebär. Med denna gärning undanröjs i huvudsak de överhängande meningsskiljaktigheterna i ditt universum. Och då du senare begåvas med suprem överhöghet i ditt universum kan sådana utmaningar av din behörighet aldrig på nytt uppkomma i någon del av din storartade personliga skapelse.

120:2.3 (1327.3) ”3. När du har lyckats avsluta upproret på Urantia, vilket du utan tvivel kommer att göra, råder jag dig att av Gabriel ta emot förläningen av titeln ’Urantias Planetprins’ som ditt universums eviga erkännande för din sista utgivningserfarenhet, och att du dessutom gör allt som är möjligt i överensstämmelse med meningen med din utgivning för att gottgöra den sorg och förvirring som Urantia har orsakats av Caligastias förräderi och senare av Adams försumlighet.

120:2.4 (1328.1) ”4. I enlighet med din begäran kommer Gabriel och alla berörda parter att samarbeta med dig i din uttryckta önskan om att avsluta din utgivning på Urantia med avkunnandet av den rättskipande domen över världens domperiod, åtföljt av avslutandet av en tidsålder, de sovande överlevandes uppståndelse och etablerandet av domperioden för Sanningens Ande som då har utgivits.

120:2.5 (1328.2) ”5. Beträffande din utgivningsvärld och den generation av människor som lever där vid tiden för din vistelse som dödlig, råder jag dig att främst fungera i en lärares roll. Rikta först din uppmärksamhet på att befria och inspirera människans andliga natur. Upplys som följande människans förmörkade intellekt, hela människornas själar och frigör deras sinnen från urgamla rädslor. Och vårda dig sedan, enligt din visdom som dödlig, om dina köttsliga bröders fysiska välbefinnande och materiella komfort. Lev det idealiska religiösa livet till inspiration och uppbyggelse för hela ditt universum.

120:2.6 (1328.3) ”6. Sätt den av upproret isolerade människan andligen fri på din utgivningsplanet. På Urantia bidra vidare till den Supremes överhöghet och utvidga sålunda etablerandet av denna suveränitet överallt i de vida domänerna i din personliga skapelse. Under din materiella utgivning i köttslig gestalt står du i begrepp att uppleva den slutliga upplysningen som en Skapare i tid och rymd kan uppnå, den dubbla erfarenheten av att arbeta inom människans väsen och enligt din Paradisfaders vilja. Under ditt jordiska liv skall den finita varelsens vilja och den infinita Skaparens vilja bli en enda vilja, liksom de även förenas i den Suprema Varelsens evolverande Gudom. Utgjut Sanningens Ande på planeten för din utgivning och gör sålunda alla normala dödliga på denna isolerade sfär omedelbart och fullt mottagliga för omvårdnaden från vår Paradisfaders segregerade närvaro, Tankeriktarna i världarna.

120:2.7 (1328.4) ”7. Kom alltid ihåg i samband med allt som du kan tänkas utföra i världen för din utgivning, att du lever ett liv till upplysning och uppbyggelse för hela ditt universum. Du utger detta inkarnationsliv som dödlig på Urantia, men du skall leva detta liv till andlig inspiration för varje mänsklig och övermänsklig intelligens som har levt, nu lever eller en gång kommer att leva i någon bebodd värld som har varit, nu är eller en gång skall vara en del av den vidsträckta galax som utgör ditt administrativa område. Ditt jordiska liv i en dödligs lekamen skall inte levas för att utgöra ett exempel för de dödliga på Urantia vid tiden för din vistelse på jorden och inte heller för någon senare generation av människor på Urantia eller i någon annan värld. Snarare skall ditt köttsliga liv på Urantia vara en inspiration för allas liv i alla Nebadons världar för alla generationer under kommande tider.

120:2.8 (1328.5) ”8. Din stora mission som du skall förverkliga och uppleva i din inkarnation som dödlig innesluts i ditt beslut att leva ett liv som helhjärtat motiveras av att göra din Paradisfaders vilja, att sålunda uppenbara Gud, din Fader, i köttslig gestalt och i synnerhet för de köttsliga varelserna. Samtidigt tolkar du också på ett förhöjt sätt vår Fader för alla de varelser som står högre än de dödliga i hela Nebadon. Jämsides med denna omvårdnad i form av en ny uppenbarelse och en utvidgad tolkning av Paradisfadern för den mänskliga och den övermänskliga typen av sinne, kommer din verksamhet även att innebära en ny uppenbarelse av människan för Gud. Uppvisa i ditt enda korta köttsliga liv, så som det aldrig tidigare har skådats i hela Nebadon, de transcendenta möjligheter som under den dödliga tillvarons korta livsskede är uppnåeliga för en människa som känner Gud, och gör en ny och upplysande tolkning av människan och ödets växlingar under hennes planetariska liv för alla övermänskliga intelligenser i hela Nebadon och för all tid. Du står i begrepp att stiga ned till Urantia i en dödligs lekamen, och när du där lever som en människa av din tid och generation kommer du att verka på ett sätt som visar hela ditt universum idealet när det gäller det fulländade förfarandet vid det suprema åtagandet av ärendena i din vidsträckta skapelse: Den bedrift som består i att Gud söker människan och finner henne, och fenomenet med människan som söker Gud och finner honom; och att göra allt detta till ömsesidig belåtenhet och göra det under en enda kort livstid i köttslig gestalt.

120:2.9 (1329.1) ”9. Jag förmanar dig att alltid hålla i minnet att medan du faktiskt kommer att bli en vanlig människa i den världen, förblir du potentiellt en Skaparson till Paradisfadern. Fastän du under hela denna inkarnation kommer att leva och verka som Människoson, kommer de skapande attributen i din personliga gudomlighet att följa med dig från Salvington till Urantia. Det kommer ständigt att ligga inom förmågan för din vilja att avsluta inkarnationen närsomhelst efter det att din Tankeriktare har anlänt. Före Riktarens ankomst och mottagande svarar jag för din personliga okränkbarhet. Men efter det att din Tankeriktare har anlänt och samtidigt som du allt mer inser arten och betydelsen av ditt utgivningsuppdrag bör du avhålla dig från att formulera någon övermänsklig önskan och vilja att uppnå, utföra eller förmå något, med tanke på att dina skaparprivilegier kommer att förbli förbundna med din dödliga personlighet emedan dessa attribut inte kan skiljas från ditt personliga väsen. Men inga övermänskliga återverkningar ansluter sig till ditt jordiska livsskede, frånsett Paradisfaderns vilja, såvida du inte genom en medveten och avsiktlig viljehandling fattar ett odelat beslut vilket skulle sluta i ett val som omfattas av hela personligheten.

3. Ytterligare råd och anvisningar

120:3.1 (1329.2) ”Och nu, min broder, då jag tar farväl av dig medan du förbereder dig för avfärd till Urantia och sedan jag har gett dig råd om det allmänna genomförandet av din utgivning, tillåt mig framföra vissa anvisningar som är ett resultat av konsultationer med Gabriel och som gäller några mindre frågor i anslutning till ditt liv som dödlig. Vi föreslår vidare:

120:3.2 (1329.3) ”1. Att du, samtidigt som du eftersträvar idealet för ditt jordiska liv som dödlig, även fäster uppmärksamhet på att förverkliga och exemplifiera något sådant som har praktisk betydelse och som är till omedelbar nytta för dina medmänniskor.

120:3.3 (1329.4) ”2. När det gäller familjerelationerna, giv företräde åt de vedertagna sederna för familjelivet, så som du finner dem etablerade vid tiden för din utgivning och i den generation som då lever. Lev ditt familje- och samhällsliv enligt sederna hos det folk bland vilket du har valt att framträda.

120:3.4 (1329.5) ”3. När det gäller ditt förhållande till den sociala ordningen råder vi dig att begränsa dina strävanden främst till andlig förnyelse och intellektuell frigörelse. Undvik allt intrasslande med den ekonomiska strukturen och de politiska bindningarna under din egen tid. Ägna dig särskilt åt att leva det idealiska religiösa livet på Urantia.

120:3.5 (1329.6) ”4. Under inga omständigheter och inte ens i minsta detalj bör du ingripa i människorasernas normala och metodiskt framskridande evolution på Urantia. Men detta förbud bör inte tolkas som en begränsning av dina strävanden att lämna efter dig på Urantia ett bestående och förbättrat system av positiv religiös etik. Som en rättskipande domperiodsmässig Son beviljas du vissa privilegier när det gäller att främja den andliga och religiösa statusen bland världens folk.

120:3.6 (1330.1) ”5. Så som du finner det lämpligt, skall du identifiera dig med existerande religiösa och andliga rörelser, sådana de förekommer på Urantia, men försök på alla möjliga sätt att undvika ett formellt etablerande av en organiserad kult, en kristalliserad religion, eller en särskild etisk gruppering av dödliga varelser. Ditt liv och din förkunnelse skall bli det gemensamma arvet för alla religioner och alla folk.

120:3.7 (1330.2) ”6. För att du inte onödigtvis måtte bidra till skapandet av senare framträdande stereotypa system av religiösa trosföreställningar eller andra typer av icke-progressiva religiösa lojaliteter på Urantia, råder vi dig ytterligare: Lämna inget skrivet efter dig på planeten. Avstå från att skriva på bestående material; ålägg dina medarbetare att inte göra några porträtt eller andra avbildningar av din lekamen. Se till att ingenting potentiellt avgudiskt blir kvar på planeten vid tiden för din avfärd.

120:3.8 (1330.3) ”7. Fastän du lever ett planetariskt normalt och genomsnittligt socialt liv, och som en normal individ av manligt kön, kommer du antagligen inte att gå in i ett äktenskapligt förhållande, även om ett sådant förhållande vore helt hedervärt och förenligt med din utgivning, men jag måste påminna dig om att ett av Sonaringtons inkarnationsmandat förbjuder en Utgivningsson med ursprung i Paradiset att lämna människoefterkommande på någon planet.

120:3.9 (1330.4) ”8. När det gäller alla andra detaljer i din förestående utgivning vill vi hänvisa dig till Tankeriktarens ledning i ditt inre, den ständigt närvarande gudomliga andens undervisning som vägleder människan, och till förnuftet och omdömet i ditt expanderande människosinne som du har fått i arv. En sådan förening av den skapades och Skaparens attribut gör det möjligt för dig att för oss leva det fulländade människolivet på en planetarisk sfär, inte nödvändigtvis fulländat när det betraktas av en enskild människa i en viss generation i en enskild värld (allra minst på Urantia), men helt och supremt fullödigt när det bedöms i de mer fulländade och mot fulländning gående världarna i ditt vidsträckta universum.

120:3.10 (1330.5) ”Och nu, må din Fader och min Fader, som ständigt har bevarat oss i all tidigare verksamhet, vägleda och bevara dig och vara med dig från den stund du lämnar oss och ger upp ditt personlighetsmedvetande, under hela den tid då du gradvis igen börjar inse din gudomliga identitet inkarnerad i människogestalt, och sedan vidare under hela din utgivningserfarenhet på Urantia tills du befrias från kroppen och uppstiger till vår Faders högra sida, suveränitetens högra hand. När jag igen får se dig i Salvington skall vi välkomna dig tillbaka till oss som suprem och oinskränkt härskare över detta universum som du själv har skapat, tjänar och fått full förståelse för.

120:3.11 (1330.6) ”I ditt ställe regerar jag nu. Jag övertar jurisdiktionen i hela Nebadon som tjänstgörande härskare under tiden för din sjunde utgivning, som sker i en dödligs gestalt på Urantia. Och till dig, Gabriel, anförtror jag omsorgen om den blivande Människosonen tills han snart återbördas i makt och härlighet till mig som Människoson och Gudsson. Och, Gabriel, jag är din härskare tills Mikael på detta sätt återvänder.”

* * *

120:3.12 (1330.7) Sedan, i närvaro av hela det församlade Salvington, avlägsnade sig Mikael från oss och vi såg honom inte mer på hans vanliga plats förrän han återvände som universumets supreme och personlige härskare efter det att han hade fullföljt sitt livsskede som utgiven på Urantia.

4. Inkarnationen — två blir en

120:4.1 (1331.1) Så skulle vissa av Mikaels ovärdiga barn, som hade beskyllt sin Skaparfader för att själviskt söka härskarmakten och tillåtit sig att insinuera att Skaparsonen egenmäktigt och enväldigt hölls vid makten p.g.a. den okritiska lojaliteten som fick fotfäste i ett vilselett universum av underdåniga varelser, komma att för evigt tystas och lämnas förbryllade och desillusionerade av det liv av osjälviskt tjänande som Gudssonen nu trädde in i som Människoson, hela tiden underställd ”Paradisfaderns vilja”.

120:4.2 (1331.2) Men missta er inte; fastän Kristus Mikael förvisso hade ett tvåfaldigt ursprung var han inte en tudelad personlighet. Han var inte Gud i förbund med en människa, utan istället Gud inkarnerad i en människa. Han var alltid just denna kombinerade varelse. Den enda tilltagande faktorn i ett sådant obegripligt förhållande, var (människosinnets) allt mer medvetna insikt om och erkännande av att han var Gud och människa.

120:4.3 (1331.3) Kristus Mikael blev inte så småningom Gud. Gud blev inte människa i någon avgörande stund i Jesu jordiska liv. Jesus var Gud och människa — alltid och för evigt. Denna Gud och denna människa var och är nu en, precis så som Paradistreenigheten bestående av tre varelser i verkligheten är en Gudom.

120:4.4 (1331.4) Förlora aldrig ur sikte det faktum att det suprema andliga syftet med Mikaels utgivning var att förhöja uppenbarelsen av Gud.

120:4.5 (1331.5) De dödliga på Urantia har varierande uppfattningar om vad som är mirakulöst, men för oss som lever som medborgare i lokaluniversumet finns det få mirakel, och av dessa är Paradissönernas inkarnationsutgivningar de ojämförligt mest fascinerande. En gudomlig Sons framträdande i och på er värld, genom synbarligt naturliga processer, anser vi vara ett mirakel — verkan av universella lagar som övergår vårt förstånd. Jesus från Nasaret var en mirakulös person.

120:4.6 (1331.6) I och genom hela denna ovanliga erfarenhet valde Gud Fadern att manifestera sig så som han alltid gör — på det vanliga sättet — på det normala, naturliga och tillförlitliga sättet som kännetecknar den gudomliga verksamheten.